Besök på Strokirksgårdarna Sommaren 2000

Ölsboda:

Exteriörer

Interiörer

Trompe d'oeil

Renovering pågår

Jag har ofta fantiserat om hur jag åker omkring i Värmland med min bil. Plötsligt kommer jag in i ett dimmoln och när jag kommit igenom detta befinner jag mig i en annan tid. Jag ser hur folk förskräckta springer sin väg över åkrarna när de ser bilen. Slutligen kommer jag fram till Ölsboda och svänger in på entre┤n . Och där sitter Jeppe själv och ser förvånad ut när jag presenterar mig som Strokirkare.

Nu i somras beslöt jag och min flickvän Ethel att vi skulle fara upp och titta på de gamla släktgårdarna. Vi övernattade i Degerfors och for sedan till Degernäs där vi intog frukost. De hade servering och man kunde hyra rum i flyglarna. Därifrån ringde vi till Ölsboda för att höra om vi kunde få komma på visit. Tre lärarpar äger stället och bor i flyglarna. De gör en kulturgärning och rustar upp huvudbyggnaden allt efter de får råd och tid. Fasaden har de fått bidrag till av staten och likaså de sk "lura ögat"-väggmålningarna (trompe d'oeil) i ena flygeln. Dessa är verkliga konstskatter. Här hänger fantastiskt verklighetstrogna bössor och hattar på spikar på väggarna.

Två nätter sov vi över på Ölsboda och det kändes riktigt högtidligt att vara den första i släkten som sovit där på så lång tid. På kvällarna satt vi framför en sprakande brasa och en av värdfolkets herrar bjöd på cognac och berättade Värmlandshistorier om bla Selma lagerlöf som var en ofta sedd gäst i huset. Hon hade ett eget rum inrett under namnet "Selma rummet." Hon var väninna till dåvarande ägaren Yngströms dotter. Denne ägare kallades "den elaka gamle Yngström på Vallåsen" och lär vara förebild till Markurells i Wadköping. Romanen om Charlotte Löwensköld , som Selma Lagerlöf skrivit, utspelas bla på just Ölsboda.

Jeppe lär ha murat in sin gamla hund i väggen enligt sägnen och första dagen hörde jag plötsligt ett dovt skall nånstans in i huset. Det visade sig vara en hund utanför men dan därpå hörde jag skallet och nu fanns det ingen hund utanförůVårt värdfolk skrattade gott åt det hela och påstod att de själv hört hundskall. Nu var det dags att åka runt och se om de andra gårdarna fanns kvar. Förutom Lidetorp var de alla i gott skick. Lidetorp hade en presenning över en del av taket vilket skvallrade om att här krävdes reparation. Kanske har Lidetorp inte så stort värde för de myndigheter som ger bidrag. Ölsboda däremot ansågs ha stort kulturellt värde. De två gårdarna Håkanbol var välskötta och en av dem ägs tydligen av en bilhandlare med god ekonomi. På stora Lassåna huserar numera "plastpatroner" dvs ett företag i plastbranchen.

Utanför den vackra kyrkan i Åstorp ligger Jeppe och Elias samt några andra Strokirkare som lär ha dött i någon epedemi. Historien om de sk ekonomiska oegentligheterna som ledde till konkurs för Ölsboda bruks AB och som beskrivits i Oskar Fredrik Strokirks anteckningar fick vi höra lite mer om. Disponenten på Ölsboda bruk, en viss kapten Wikander hade stora planer och gjorde stora investeringar. Tydligen kom han i en tillfällig likviditetskris men räknade med att få in pengar inom en månad. Han hade en rik farbror och skrev därför ut en falsk växel som han trodde att ingen skulle hinna se förrän han betalt tillbaka pengarna. Tyvärr gjorde någon detta och konstaplar från Örebro kom ridande och häktade honom. Efter några år på fästning tvingades han emigrera till Amerika. Vi fick oss många goda historier till livs av vårt värdpar och mer om dessa kan jag återkomma till. De sa att vi var välkomna att ha släktmöte på Ölsboda vilket skulle vara en fantastisk tanke att få förverkliga.

Kalle Strokirk